Krönika | varför vin inte skall vara enkelt

Jag såg ett inslag på Discovery Channel på TV härom veckan och hörde reportern tala om amerikanska järnvägar. Inslaget redogjorde att rälsen ligger med ett mellanrum av 4 fot och 8 ½ tum. Varför? Varför inte 4 fot isär? Eller fem? Varför exakt 4 fot och 8 ½ tum? Nu visar det sig att det är exakt samma avstånd som det engelska järnvägssystemet är baserat på. Att det amerikanska systemet byggdes av brittiska ex-patrioter gör faktumet klart. Då inställer sig nästa frågeställning: varför ligger de engelska rälsarna 4 fot och 8 ½ tum isär? Tja, det visade sig att detta är avståndet mellan vagnshjulen på de engelska vagnar som järnvägsingenjörerna använt som modell. Och anledningen till att hjulen på de engelska vagnarna ligger 4 fot och 8 ½ tum isär? Så att de passar in i det spår som etsats in i de allfartsvägar som genomkorsade Europa under Romersk tid. Därför att hjulen på de romerska vagnarna satt exakt 4 fot och 8 ½ tum isär.

Nu tänker du säkert, ’Det verkat ju toppen, Ankarstierna, men vad i h-e är poängen?’ Tja, poängen är följande, om man lutar sig tillbaka och funderar en stund, så framstår det klart hur mycket av vår samtida erfarenhet är baserad på tradition. Särskilt när det kommer till vin. Ta en flaska vin exempelvis. Hur är den försluten? Men en naturkork. Varför? Svaret är som ni redan listat ut, tradition. Vinproducenter har förseglat vinflaskor med kork sedan slutet av 1600-talet. Är korken verkligen det bästa sättet att försegla flaskor? Mycket av den samtida forskningen tyder inte på det. Korkar läcker, de torkar ut, de ger i alltför stor utsträckning defekter och förstör vinet. Med detta i åtanke, varför använder vi inte en bättre förslutning, som är mer effektiv och användarvänlig? Därför att det är tradition!

Det är tradition att servera vin vid en specifik temperatur, i ett specifikt avsett glas till speciellt utvald maträtt. Det är en hel del tradition i hela vinhanteringen. Det enda som inte är baserat på tradition avseende vin är ’obekvämlighetsfaktorn' (intressant ord!). Om man tittar tillbaka i historien så i Europa eller egentligen vilken vinproducerande region som helst, så är vin och har aldrig varit lika laddat som i Sverige. Vinet är för resten av världen, enkelt uttryckt en flaska fermenterad druvjuice med en bit med bark ned stucken i halsen. Så varför känner sig så många obekväma inför vinet och dess hantering?

Jag har två teorier. Det första är att vinindustrin låter oss vara i en defensiv roll. De vill få oss att tro att det är förvirrande knepigt. Om det inte vore så förvirrande så skulle vi ju komma på sanningen: att vinet är fermenterad druvjuice med en bit med bark ned stucken i halsen. Men det förstås är ju inte speciellt…glamoröst och mytomspunnet. Så de fortsätter att lägga ut rökridåer för att hålla myterna levande.

Ta öppnandet av en vinflaska. Kan vi inte bara öppna en vinflaska som vi öppnar vilken annan dryck som helst?


Nej, självklart inte. Varför?

Men, det skulle vara alltför enkelt.


Vinindustrin fortsätter att förvirra oss. Så de tillverkade ett instrument, korkskruven. Är den nödvändig? Nä. Är den lättanvändbar? Verkligen inte. Är den en ‘pain in the ass’? Absolut.

Sen kommer vi till det här med olika vintyper. Det var ju så enkelt tidigare. Ville man ha ett vitt vin beställde man en Chablis. Ett rött? Vi valde en Bourgogne. Dom dagarna är forbi. Varför? Därför att det vore alltför enkelt! Så vinindustrin lanserade ‘varietal wines’ – viner benämnda efter det huvudsakliga druvinnnehållet. Cabernet sauvignon, merlot, pinot noir, chardonnay, sauvignon blanc, fume blanc... Fume blanc är det samma som sauvignon blanc, behöver vi verkligen ett namn till på samma vintyp? Därför att det vore alltför enkelt! Kom ihåg, förvirring är nyckelordet.

Vi lärde oss de olika druvsorterna. Vi lärde oss att dessa druvsorter har sitt hem i Frankrike och Italien. Vi lärde oss att de båda caberneterna och merlot kommer från Bordeaux, chardonnay och pinot noir från Bourgogne. Vi var nu nära att fatta vinets mystik!

Tro nu inte att vinindustrin inte hade ett ess i rockärmen: de gav oss appellationer. Många, många appellationer. Man kunde inte bara köpa en Bourgogne längre. Varför? Därför att det vore alltför enkelt! Vi behövde appellationer. Så vi började söka efter viner från Musigny, Morey-St-Denis, Volnay, Vosne-Romanée, Chambertin, Gevrey-Chambertin… Gevrey-Chambertin ligger ju i Chambertin eller ligger det i Gevrey? Så varför inte enbart kalla det Chambertin? Varför? Därför att det vore alltför enkelt!

Men vi kom över det också till slut. Men då hittade vinindustrin på vingårdsbetecknade viner åt oss. Men nu så var vi förberedda, vi visste att detta skulle komma. Efter alla dessa appellationer så var vi redo. Detta skrämde dem! Vi lärde oss alltför snabbt. De behövde något riktigt stort att skrämas med. Något riktigt, riktigt stort! Något större än vingårdslägen, appellationer och druvsorter.

Nu var vinindusrin rasande! Hur kunde vi, konsumenterna understå oss att slutligen förstå vinet och dess myter?! Så de beslöt att lägg all kraft på att ta fram stordräpar’n. Vi kunde inte längre köpa en 2001 Turley Chardonnay, Gauer Ranch, second harvest, late picked, Alexander Valley, Sonoma County. Varför? Därför att det vore alltför enkelt! Nej, nu behövde vi tackla termer som barrel fermented, barrel aged, sûr-lie, premier trie, estate grown, estate bottled, unfined, unfiltered…

Här kommer en bra en: malo-oak. Jag provade en flaska härförleden med ’malo-oak’ på etiketten.
Vad i h-e är det? Jag vet vad malolaktisk jäsning är (malolaktisk jäsning kallas den process där bakterier gör om vinets äppelsyra till mjölksyra och vinet blir 'mjukare'. Namnet är dock något missvisande eftersom det inte handlar om en traditionell jäsning med jästsvampar. Det är istället enzymer som produceras av vissa mjölksyrabakterier som står för omvandlingen). Jag vet vad ek är. Så vad i h-e är ’malo-oak’? Och det bara fortsätter. De dåliga nyheterna är att det bara kommer att fortsätta. För det spelar inte någon roll hur mycket vi lär oss och studerar för att fatta allt om vin. I vinindustrins vilja(?) att avmystifiera (är detta verkligen ett korrekt svenskt ord?) vinet för oss konsumenter så blir det dessvärre än mer konfunderade och förvirrande. Detta är oundvikligt. Men…det betyder inte enligt min mening att vin skall ge den där klumpen i magen av otillräcklighet och utanförskap när vi ’vintomtar’ svänger oss med vår smala terminologi.

Kommer ni ihåg att jag hade två teorier? Här kommer tvåan. Vin är så förvirrande och förödmjukande svårt för att vi låter vinindustrin hållas. Varför skall vi låta det vara så? Vinterminologi, appellationer, vingårdsnamn och druvsorter till trots så kan de inte tala om för dig vad just du tycker om. Och de kan absolut inte tala om vad du inte tycker om. Detta skulle jag vilja säga är den underliggande filosofin bakom vin. Det kommer an på vad du tycker om och inte tycker om.

Den store österrikiske filosofen Rudolf Steiner (mannen bakom biodynamikens teser) sa:


’Om du hör, så glömmer du;

om du ser, så kommer du ihåg;

om du agerar, så förstår du’.


Så gå ut i världen och agera! Ta reda på vad just du tycker om och inte tycker om, köp vin på dina villkor. Inte någon annans. Därför att vinindustrins villkor kommer alltid att förändras. Dina villkor är just dina. Avslutningsvis kom ihåg: vin är inte en livsstil. Det är ett kompletterande komponent till en livsstil. Tack för mig.