torsdag, mars 08, 2007

Krönika | rosa dekadens enligt sommelieren


Är Du en Chardonnay-person eller en Pinot Noir person? Kanske föredrar Du rentav Pinot Meunier-dominerad champagne med sin exotiska arom. Smaken är olika och valet är Ditt. Olika champagner ger härmed tillfälle till trevliga jämförande provningar av druvans och jordens inflytande på det färdiga vinet. Hur mycket smak kommer egentligen från druvan och hur stort inflytande har mikroklimatet? Hur mycket kommer vinmakarens skicklighet i blandningen att spela in?

Champagne säljs i alla världens länder men kan bara komma från det avgränsade området Champagne. Och vad kan vara mer festligt än dessa ädla bubblor? Området Champagne utstrålar elegans med sina vita byggnader och gröna, kulliga landskap. Ett besök i klostret i Hautvillers, där munken Dom Pérignon var verksam, är ett måste. De äldsta champagnehusen i Reims och Epernay har imponerande källare nere i de gamla gallo-romanska kritbrotten där champagnen ligger på lagring.

Enligt statistiken dricker svenskarna champagne bara när det är något speciellt som ska firas, till exempel nyårsafton, bröllop, femtioårsdag, en sjösättning av båten eller för att markera andra stora händelser i livet. Lite synd tycker jag! Varför inte njuta oftare av det läckert bubblande vinet? Ingen annan dryck i världen har ju en sån fantastisk förmåga att få oss på gott humör som just champagnen.

Det finns absolut inget bättre sätt att inleda kvällens festligheter än att smälla upp en champagnekork och låta det sprudlande vinet porla ner i höga, smala och estetiskt tilltalande glas. Feststämningen infinner sig omedelbart. Börja med de bästa vinerna som förtjänar din fulla uppmärksamhet. Exempelvis den där speciella flaskan som du fått i gåva eller flaskan du fann i den lilla vinbutiken som du hittade på semestern senast. Börja kvällen med de bästa flaskorna!


Kort rosa historia…

Galloromanska fynd visar att romarna planterade de första vinrankorna i området redan vid tiden för Jesu födelse. Champagne har annars varit krigsskådeplats åtskilliga gånger, från hunnen Attila fram till andra världskriget. Av den totala produktionen i regionen står roséchampagnen för enbart ca 1 procent. Både engelsmännen och ryssarna fattade tidigt tycke för den rosa sprudlande drycken. Man anser att den första kommersiella roséchampagnen gjordes 1777 av Veuve Clicquot Ponsardin. Men det skulle ta nästan ett sekel innan drycken togs seriöst bland vindrickarna. Roséchampagnen fick snabbt rykte om sig att vara romantikens dryck och framför allt kvinnornas dryck. Männen kunde möjligen tänka sig att drycken var passande på sitt bröllop…

Fram till sjuttiotalet var det mycket få firmor som kontinuerligt tillverkade rosébubbel än mer sällan årgångsbetecknade rosa bubblor. Det är svårt, för att inte säga i princip hart när omöjligt att finna rosa bubblor från innan sjuttiotalet på de stora auktionshusen i London. Prestigecuvéer i rosa förpackning började skönja dagens ljus först under åttiotalet. Idag är det väl ingen som tvivlar på romantikens bubblor som bröllopschampagnen framför andra? Jag arbetade under en period på Hotel du Vin i Winchester, där var det inte ovanligt att vi serverade en hel låda rosa bubbel under en fredagskväll I vinbaren.

Hur kommer det sig då att vi Sverige länge har tyckt att roséchampagne har varit en sötfruktig och aningen trist företeelse. Mja, jag skulle vilja säga att vårt kära Systembolag har haft en(!) enda roséchampagne i standardsortimentet så pass länge att svensken duperats i tanken att detta var vad roséchampagnen verkligen stod för…


Tillverkningsmetoder för roséchampagne
Eftersom musten i druvorna är färglös kan vi använda de blå druvorna för tillverkning av roséchampagnen. En vanlig vanföreställning är att rosévinet skulle vara en blandning av ett mediokert vitt vin och ett likaledes halvknackigt rött dito. Inget kunde vara mer felaktigt! Vi pratar om tre huvudsakliga sätt att göra champagnen roséfärgad.

Méthode maceration
I övriga Frankrike måste alla roséviner få sin färg genom att man låter skalen macerera, det vill säga laka ur färgpigment samt aromer (Denna macerering kan ske under olika faser under tillverkningen). Detta är en metod som exempelvis huset Pol Roger samt odlaren Bernard Hatté i Verzanay praktiserar för sin rosa bubblor.

Méthode assemblage
Den rosa färgen får under inga som helst omständigheter uppnås genom att man blandar lite rött vin i den färglösa basen; utom i champagne! Detta var en av de hemligheter som den gode Dom Pérignon kom på under sitt arbete vid klostret i Hautvillers; blandningen av druvor från olika ursprung inom regionen Champagne.

Ett standardrecept är att tillsätta ca 8 till 20 procent rött stilla vin från exempelvis grand cru-byn Bouzy tillsammans med liqueur de tirage (tillsats av jäst och socker inför andra jäsningen på flaskan) till cuvéen. Trots att denna metod är starkt kritiserad så är det just denna metod som är den vanligast förkommande då det gäller de absolut bästa rosa bubblorna. Richard Juhlin (svensk auktoritet inom ämnet) hävdar att det är hart när omöjligt att känna skillnaden på vilken metod som använts. Han hävdar att man möjligen finner mer uttalade toner av hallon och jordgubbar i de roséchampagner som är gjorda genom skalkontakt.

Méthode saignée
Denna metod går ut på att enbart använda med mycket milda och eleganta frirunna musten (detta ger en svagt roséfärgad must). De producenter som inte blandar rött vin direkt i cuvéen utan använder métodhe saignée (kommer ur franskans ord för att blöda) hävdar att deras vin är mer lagringsdugligt. Många hävdar att det tar en aning längre tid för champagne gjort enligt denna metod att bli harmoniskt eftersom det röda vinet tar god tid på sig att integreras. Med andra ord låter det som att man bör vänta ett par år efter lansering för att bubblorna skall bli mer njutningsbara…Detta innebär dock att vi får vänta på ca 95 procent av all roséchampagne!


Rosa drömmar…
Roséchampagnen görs idag i en färgskala från blekt laxrosa till mörkaste rött. Moët et Chandons Vintage Rosé 1996 är så pass mörk att man skulle kunna tror att man fått ett glas med campari i sin hand! Aromerna som stiger ur glaset är Chambolle-Musigny-doftande (mycket aktad grand cru-by i Bourgogne) som gör den härligt saftig och njutbar. Var gång jag dricker något av Moëts årgångschampagner i allmänhet och deras roséchampagner i synnerhet så slås jag av hur lättillgängliga de är från dag ett. Ärligt yppiga och slående bourgognelika! Varför inte avnjuta den med en rosastekt kalv och tryffel fettuccini?


Avslutningsord från en okänd champagneälskare;

”The French have a saying: There are only three things to talk about in France -- wine, food and sex. But not necessarily in that order.”